Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smickrade konungarna på vers, och idyllen, vare sig den besjöng den
husliga sällheten direkt eller satiriskt ställde lyckan i hyddan i motsats
till flärden i palatset. Öfverhufvud är det litteraturens prägel af
hof-litteratur, som ogillas; man vänder sig mot det öfverdrifvet korrekta,
konventionella och ceremoniösa i den gångna tidens ideal: häraf det
myckna talet om peruker, kammade tupéer o. s. v., samt mot
upplys-ningstidehvarfvets bristande blick för det inre lifvets betydelse, dess
obenägenhet för det underbara: månen skämtar med åsnan och galten,
sjörån och gastar plåga Paw i vattnet, häxorna göra Markall
vimmel-kantig, och hans förvåning når sin höjdpunkt, då hela naturen får lif
midsommarsnatten. Det verkligt upplyftande och höga ansågs vara
denna uppfattning främmande. Mot den materialism, som ansågs
vidlåda tiden, föres en aldrig tröttnande polemik i olika former: »den
upplyste» ansågs hafva särskild förkärlek för bordets njutningar. Snillet
skildras såsom en liten man med stor buk, och groft säges det ettstädes,
dock med medveten komisk öfverdrift såsom karaktäriserande den unga
fosforismens olater, att denna riktnings anhängare vältrat sig i sin dy.
Öfverhufvud ansågs deras synkrets vara inskränkt till denna jorden:
»hvad handen rör, blott det är verkligheter».
Härtill kommer utfall mot den sentimentalitet, som allt mer och
mer kommit att blifva en ingrediens i den akademiska smakens diktning:
man förlöjligar det falska månskenssvärmeriet och den moraliserande
känslosamheten, som särskildt gjorde sig bred i dramat.
Denna allmänt hållna satir, soni onekligen ofta blir andrahandssatir
och något slö, ersättes ofta af en, som vänder sig mot vissa institutioner,
såsom Svenska Akademien, eller skalder, sådana som Leopold, hvars
Oden som nämndt parodieras: i gestalt af en skärslipare låter man
författaren i mordisk ifver rasa mot sina egna fantasiskapelser, de
uppträdande personerna. Polyhistrio hade dömts att spöka på jorden, sen han
bevisat, att inga spöken funnos. Men äfven de öfriga svensk-akademiska
författarna få sin beskärda del, bland dem fru Lenngren. Med Svenska
Akademiens prisvinnare skämtas äfven ständigt: t. o. m. på den färja,
som för riddaren till underjorden, har han sin hedersbänk o. s. v.
De, som näst akademikerna bli värst tilltygade, äro neutrerna, ej
så mycket Tegnér - honom tillvitas hans diktnings öfverflöd på fernissa
och hans litterära stölder som framförallt Grafström, hvilken blodigt
hånas under namnet Änkans son i Nain. Han göres till en poetisk
representant för neutrernas politik:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
