Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till fegheten kommer skräflet och stor förmåga att »insinuera» sig.
Lind-vurmen behandlas mera föraktfullt nedlåtande än Paw, och skämtet med
honom har en mera gemytlig färg.
Grofheten i tillmälena adlas någon gång af en stark indignation
såsom i följande dundertal af satiren mot Åsnan Markall:
Du plump uppå Naturens klädnad skära,
långörade och hjärnelösa djur:
du hårbeväxta tistel, åkerskära
bland sångarsläktet, smakens brandvaktslur!
Du svansade skärtorsdagskvast, Boricka!
Din tjocka galla sjäif du snart skall dricka.
Hvad planen angår, så har Ljunggren uttalat sig därom med
mycken skärpa. Han anser det vara svårt, ja omöjligt att lämna en
kortfattad och klar redogörelse för detta diktverks innehåll. Jag hoppas,
att mitt referat i det föregående jäfvat detta. Det är sammanhanget
mellan första och andra sången, som synts Ljunggren oklart. Men
han har icke märkt, att skildringen af källarscenen och den därpå
följande stormningen af Markalls borg är en rekapitulation af den stora
striden, sedd ur fosforistisk synvinkel, alltså en motsvarighet till Åsnans
redogörelse i första sången, och att den alltså visst icke till tiden följer
efter det öfverfall af fosforisterna på åsnan, som där berättas. I denna
kampskildring i andra sången uppträda ju personer, som vid diktens
författande voro döda — Lindegren t. ex. —, och där omtalas ju,
huru Askelöf och Livijn blifva efter. Medgifvas måste emellertid, att
det hela här icke är rätt tydligt. Källarscenen är — det ser man genast
— en skildring af Markallskommitténs sammanträden, men på samma
gång har den utvidgats till en tillbakablick öfver den tioåriga striden.
Härigenom komma personer, som först vid slutet af densamma
upp-trädt, att få vara med allt ifrån början, liksom döda personer uppträda
jämte dem, men detta är väl förlåtligt i ett romantiskt epos af en så
fantastisk prägel som detta. Någon oreda uppstår dock, som sagdt,
häraf. Äfven för öfrigt är planen ju fantastisk. Järta är t. ex bock i
Paws följe i andra sången, men i den tredje kapten på ett af de skepp,
som deltaga i striden på Bläckhafvet, ja väl äfven skeppet själft. Man
kan ju äfven tycka, att fosforisthären tränges väl mycket undan under
framställningens gång, och öfverhufvudtaget får man det intrycket, att
dikten icke är fullbordad utan lika gärna kunde ha fortsatts med ett
par sånger till.
Åfven kan man ju ha sina dubier om, huruvida Wallmarks
två-klufning varit så önskvärd för begripligheten af allusionerna; likväl har
jag ej märkt, att detta varit till skada för en klar uppfattning af diktens
syftning. Markall d. v. s. Wallmark i åsnegestalt är hufvudsaken, och
att göra en af dennes fantasiskapelser, Fuselbrenner, äfven kallad Paw
u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
