Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— man höll ingen måtta vid uppfinningen af nya drag — till ryttare,
var ju något långsökt men onekligen i stil med det andra; komiken i
denna dikt är i allmänhet subtilt skolastisk, om jag får begagna det
uttrycket, som hos Tieck.
Upprepning af samma motiv t. o. m. i samma sång förekommer;
det hela verkar också ohjälpligt långrandigt och hufvudintrycket blir
matt. Det är för stor rikedom på allehanda påhitt: kommitterade tröttna
ej att uttänka nya komiska situationer, komiska figurer och symboler
och komiska beskrifningar, som ofta äro af en tröttande längd. Hvar
och en kommer med sitt bidrag. Dahlgren hade t. ex. skrifvit skildringen
af den första sjöstriden i tredje sången; men Livijn tyckte, att det
komiska stoffet ännu icke var uttömdt, och tillade därföre den andra.
Godt lynne finnes mångenstädes och flere roande episoder och lustiga
infall förekomma, men det hela verkar allt för reflekteradt, sinnrikt;
somliga påhitt äro otroligt gjorda och uddlösa: svartprickiga sjöfåglar
svinga satiriskt öfver Bläckhafvet och bära för Paw förnärmande
inskriptioner på sina vingar! Stundom öfvergår komiken till sin fördel
till burlesk. Dikten verkar icke enhetlig, den är intet afslutadt komiskt
konstverk af poetisk rang: dess långa tillblifvelseshistoria, närmare ett
halft år, har satt märken efter sig, men den är intressant ur många
synpunkter.
Störande verkar den bristande objektiviteten vid figurernas
karak-täristik. Om Markall är öfvertygad om, att den franskklassiska poesien
är den högsta, hur kan han då svärja vid Boileau, vid all platthets
vatten? Ar det bra att låta Paw själf tala om sin fredliga jakobinism?
Det är förf. som så tänker, ej Paw, och det är en bekväm, men
förkastlig utväg att sålunda lägga satiren mot personerna i deras egen
mun utan vidare. En yttring af den romantiska ironien är det ju för
öfrigt att låta de uppträdande figurerna anspela på skalden och läsaren.
Bland diktens förtjänster kunna äfven räknas en i allmänhet ledig,
ofta klangfull men ej sällan slarfvig diktion, ett ofta prägnant ordval,
upptagandet af ord ur det äldre språket och dialekterna samt en på
lämpliga ställen förekommande anslutning till talspråket. Bildspråket är
rikt — några få genomförda bilder förekomma i stil med dem, som
äro så vanliga i första natten — och naturskildringen åskådlig.
Dikten är, såsom redan framhållits, ett episkt försök i romantisk
stil. Att man känt Ariosto är troligt och synes framgå af enstaka ställen,
men närmast är det Wieland, hvars Oberon varit en af Dahlgren gärna
läst bok, som är mönstret. Anslutningen till honom är dock tämligen
ringa; det har ej varit fråga om att lämna någon utförd stilimitation,
såsom fallet var i den första natten. Det romantiska ligger egentligen
i äfventyren och fantastiken; en romantisk värld visar sig sällan. Den
rent romantiska stämning, som stundom anslås, brytes vanligen genast:
diktens allvarliga stämningsfulla början följes t. ex. af en realistisk skildring
af Paws tilbedelser för natten. Och gudavärlden blir föremål för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
