Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den motsats, som skilde dessa ifrån de äldre, hade längesedan
förvandlat sig från en polemisk till en successiv eller historisk, då ju
de senare ej voro produktiva; det vore endast dagbladsskrifvarna,
som sökte återupplifva den gamla oredan. »De ryktbara markallsnätter»
voro intet bevis på någon splittring i två stridande skolor, ty den andra
af dem hade ju visat, att det hela endast vore en harmlös humoristisk
lek. Och någon söndring bland de yngre skalderna vore alldeles icke
till, åtminstone ej i hvad som rörde deras gemensamma poetiska
syftning. Den vitaliska schismen hade intet att betyda; den vore endast
ett enskildt personligt vredesutbrott. Hos alla verkliga litteratörer och
poeter i Sverige härskade därföre nu blott en trosbekännelse, den
poetiska, blott en anda, den svenska. Och han föreslår samtidigt att
enigt och allmänneligen afskaffa ur både tal och skrift alla dessa
parti-och sektbenämningar af gamla och nya skolor, akademister, fosforister,
göter o. s. v. såsom numera fullkomligt opassande och otjänliga.
i denna artikel säger Palmblad uttryckligen, att Svensk
litteraturtidning ogillade sin förra öfverdrift; han gillar ej heller Argus skarpa
utfall mot Svenska akademien såsom en politisk inrättning och betonar,
att förhållandet mellan hvad man skulle kunna kalla den nya skolan,
d. v. s. de producerande poeterna, och dem, som upphört att producera,
snarare vore ett vänskapligt än ett ovänligt.
Härmed säger Palmblad farväl åt polemiken med Wallmark, dennes
ord i den ofvan nämnda broschyren synas också ha varit allvarligt
menade; och man kan därföre säga, att den långvariga striden mellan
gamla och nya skolan slutade med år 1821.
Vid framställningen af åsikterna hos den liberala tidningen
Courieren, hvilken af Palmblad bemötes med mycken aktning, antyder han
i korthet upsalafosforismens politiska uppfattning, och han kastar äfven
i denna märkliga artikel stridshandsken mot den nya anda, som trängt
in i Sveriges tidningspress. »Mer och mindre kväljer dem alla», dessa
dagbladsskrifvare, »en politisk reformationsfeber, rik på stora ord och
små tankar, åtföljd af ett fanatiskt hat emot allt det som i missförstådda
bestående former är historiskt, poetiskt och religiöst. Därföre ser man
nu åter en uppskummande drägg af 1790-talets yra bjuda till att
öfver-skölja den ö, där Tron, Sanningen och Sången ännu vistas. Men den
högländta ön fortfar, obekymrad och fri, att höja öfver de fräcka
vågorna sitt härliga landskap». Och Palmblad har den fasta
förhoppningen, att om några år allt detta så kallade liberala oväsende skall
vara slut. »Hvar och en må själf bemöda sig att göra det bästa han
förstår och förmår af rätthet och skönhet samt låta sin nästa i frid och
ro få göra detsamma. All granskning bör utöfvas med kärlekens ande,
ej med hatets»; Och i detta sammanhang ger Palmblad rikt erkännande
åt den afhandling om det nya stridssättets idé, hvarmed Almqvist, som nu
ansåg tiden vara inne för honom att framträda i förgrunden, velat säga
sina tankar om polemikens natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
