Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här anger Palmblad den synpunkt, som blef bestämmande för
1820-talets och ännu mer för de följande årtiondenas polemik, den
politiska, under hvilken den estetiska allt mer och mer måste
underordna sig. Under 1822 och 1823 skönjas visserligen svallvågor efter
den stora striden och många medlare uppträda nu, sedan kampen väl
var utkämpad; under förevändning att söka bilägga stridigheterna mellan
de olika vittra partierna söker särskildt tidningen Argus att blåsa nytt
lif i dem igen. Men det vill icke riktigt lyckas. Wallmark har för
alltid dragit sig ifrån all estetisk polemik och snart äfven, så långt det
gick, försonat sig med sina förra motståndare, äfven den bittraste af
dem, Lorenzo Hammarsköld. År 1823 infördes i Allmänna Journalen
en af Hammarsköld gjord förteckning på böcker, som utkommit under
år 1822 * *). Liksom den bittra personliga polemiken till god del
härrörde från fiendskapen mellan dessa män, så kan man med fog betrakta
deras försoning såsom inseglet på den vittra kampens slut. De började
åter vänligt umgås med hvarandra — år 1825 bjuder Arvidsson dem
båda till faddrar 2) — och två år senare öfverser Hammarsköld den
andres skådespel Sulioterna 8). Efter Lorenzos död tryckte Wallmark
gratis den minnesskrift öfver honom, som vännerna utgåfvo till den
efterlämnade familjens förmån. 1826 sker äfven ett närmande mellan
upsalafraktionen af nya skolan, Atterbom och Palmblad, och deras bittre
motståndare, liksom äfven mellan den förre och Leopold. Ja, för att
försvara sig mot Argus tar Atterbom sin tillflykt till Wallmarks journal.
Redan 1823 är väl denna i beroende af regeringen och dess utgifvare
närmar sig alltmer det konservativa lägret, till hvilket Atterbom och
Palmblad hörde. År 1830 hyllar Dahlgren den trägne publicisten med
en dikt, då denne blef utnämnd till riddare af Nordstjämeorden 4).
Förnuftets rätt bland jollrets strider
Du manligen försvarat har,
sjunger han nu.
Och när så nytt som gammalt hvilar
i samma stoftbehöljda famn,
och slöa blifvit stridens pilar,
och bleknade de nötta namn,
ej gälla mer parti och flärd,
blott sanning i en bättre värld.
För såväl anhängame af den gamla skolan som upsalafosforismen
blef Argus en styggelse och kamp mot den inbrytande liberalismen det
’) Sondén Biogr. och Bibi. samlingar.
*) Estlander o. a. a., s. 49.
’) Svenskt Pantheon X: 40.
*j Särskildt tryckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
