Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle ringer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Den’gamle’ ringer
av lei lyste de blå riddersporer, og det blev med
tiden som en vakker blomsterhave.
Gjermund drog som oftest av sted med rypesekk
på ryggen — for niste måtte han ha, skulde han
være der til solen rant om kvelden. En kaffe-
kjel hadde han stående under ovnen i sakrestiet.
Der både kokte han og spiste — og hvilte sig
gjorde han på en lang trebenk, som stod der.
Gjermund gjorde ingen overenskomst om hvad
vederlag han skulde ha for stell og pass med gra-
vene. En fik gi det, en syntes.
Kari Åsen var enke, og hver høst kom Kari
ruslende med et par prektige grå hoser, bundet
av «hemspunnet» garn, med takk for at han Per
fikk slik fin grav.
Nils Fjellet bodde mest to mil innpå ved Hyl-
sjøvannet — — men når det var presthelg, kom
han, så sant råd var, og om høsten hadde han et
kvartel fjellørret med. Ole Haugen sendte gjerne
et par kilo smør formet i den vakreste treutskjæ-
ring. Ved juletider fikk han flesk og ribbe fra
mor Storstu med takk og pris for så vakkert stell
av graven. Fosseid hadde engang sendt et stykke
grått vadmel, og Jo skredder hadde påtatt sig å
sy for ingen ting. De hadde jo alle en som kjær
var, som hvilte på kirkegården.
Det var så makeløst «hugsamt» å ha en slik fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
