Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kastade han den röda kappan över axlarna och
gick till Dyvekes hus, följd av Albrecht och två
drabanter, som stodo på vakt utanför, när kungen gått in.
Sigbrit mötte honom i förstugan.
»Hur mår Dyveke?» frågade han.
»Hon sover», svarade Sigbrit Willums. »Och
drömmer om eder. Låt henne sova ännu en stund och följ
med mig. Jag har viktiga saker att omtala för eders
nåde.»
»Låt det fara», sade konungen. »För mig genast
till Dyveke.»
Han lade handen på Sigbrits axel och ville skjuta
undan henne. Men Sigbrit stod stadigt kvar.
»Flytta er», röt han med flammande ögon.
Sigbrit rörde sig inte.
»Quds död», sade han. »Vågar I trotsa mig, I
Belials kvinna. Är I eller jag konung? Undan med eder,
eljest vet jag inte vad jag gör.»
»Qör vad I vill, eders nåde», svarade Sigbrit lugnt
och tog inte blicken ifrån honom. »Är I kungen, på
vilken rikets väl hänger, eller är I en galning, som
sätter allt på spel för att komma en timme förr i en
flickas säng.»
Kungen höll på att kvävas av raseri. Han lyfte
sin knutna hand för att slå, men lät den sjunka igen.
Så suckade han och satte sig på bänken.
»Vad är det då, Sigbrit?» frågade han. »Fatta eder
kort. Jag är trött på världen och skuUe ge al!a mina
tre riken för Dyvekes mun.»
»Är konung Hans död, efter I slösar så med
rikena?» frågade Sigbrit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
