Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin ställning. Så mycket som kungen nu för tiden var
borta, hade hon också god tid att tänka över den.
Men Edle gav henne inte tid att länge tänka på
detta.
Hon störtade emot henne så häftigt, att hon
snavade på kjortelfållen, slag armarna om henne och
knäböjde framför henne samt berättade under strömmande
tårar, hur alltsammans hade gått till.
Det var Vibeke, som hade satt i henne det, men
nu hade Vibeke gått i kloster, så att hon träffade
henne aldrig mera. Det var hennes moder, som hade
sagt, att det inte passade sig för en ärbar jungfru
att vara tillsammans med kungens frilla. Men nu var
hennes mor död och hon hade suttit ensam däruppe i
huset vid Holländaregatan och tänkt och tänkt och
längtat efter Dyveke i all hennes glans och härlighet.
»Låt dem säga om dig vad som helst», sade hon
slutligen. »Jag minns dig sådan du var i Bergen,
vackrare och mera ärbar än någon av oss. Jag vet
själv, att jag mången gång gjorde miner åt Peder, fast
det var Hans, jag hade kär, och något dylikt sågo
vi aldrig dig göra. Du är densamma som du har varit
förut, och jag vill stanna hos dig, tills du jagar bort
mig, om kungen ger mig lov till det. Jag håller av dig
och har varenda natt drömt om dig och ditt sällsamma
öde.»
Hon reste sig häftigt upp, tog ett steg tillbaka
och såg hänförd på Dyveke.
»Så vacker du är», sade hon. »Din kind är mera
röd och din barm fylligare och ditt öga lyser med
större glans. Det är lätt att se, att du är glad. Och så
präktiga kläder du har! Har du fått alltsammans detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
