Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av kungen? Går du varenda dag i siden och sammet
som en adelsfröken?... Nej, se, kedjan omkring din
hals... är den av guld... ack, låt mig ta den av dig
och väga den i handen.»
Dyveke log och lät henne göra som hon ville.
»Hur går det med borgmästarens Hans?» frågade
hon sedan.
»Han håller mig ännu kär», svarade Edle och såg
på kedjan i sin hand. »Och sedan du for talar han
ständigt om bröllop. Men jag tyckte, att han blev
ringare, liksom allt annat hemma, sedan du var borta
— och jag vet sannerligen inte, om jag vill gå i
brudstol med en så obetydlig man. Vem kan veta vad ödet
har i beredskap åt en i sin säck? Komma kungens
hovmän hit till dig i detta vackra hus? Finns det
vackra karlar bland dem?»
»Det vet jag inte, Edle», svarade Dyveke. »Jag
är väl sådan som du nyss sade, att jag inte ser någon
annan än kungen, min käre herre, och inte just har
ögon för andra. Inte heller kan jag påstå, att de höga
herrarna gå flitigt ut och in här. Jag sitter mest
ensam, då hans nåde inte är här. Då är det en fröjd
att leva, Edle! Men det är många bittra stunder
emellan de ljuva. Vill du inte stanna hos mig och förkorta
dem?»
»Jag stannar hos dig för alltid», sade Edle. »Ack,
att jag inte for med dig genast och såg din glans
och lycka från början!»
De sutto ännu en stund och pratade med varandra.
Sedan förde Dyveke henne till kammaren, där hon
skulle bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
