Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274.lös. Han höll henne så fast i sina armar, att hon inte
kunde röra sig.
»Dyveke, Dyveke», sade han. »Om I vill höra på
mig och göra mig till viljes, så kan allt bli bra ännu.
I tror, att hans nåde älskar eder ännu, Men det är
sant, att hans håg har vänt sig till drottningen. Den
dag är inte långt borta, när han är utledsen vid eder
och i med skam måste rymma ur landet.»
»Släpp mig, herr Torben, eljes skriker jag», sade
Dyveke.
»I skriker inte», sade Torben Oxe och höll henne
fast. »Ingen skulle komma på edra rop utom den där
fjollan Edle. Ingen tror er, om I anklagar mig. Jag
talar av kärlek, som jag hyst för eder från
första stund jag såg eder och som nu överväldigat mig, så
att jag inte kan tiga. Om I vill bli min, så skall jag
ordna saken med hans nåde, så att intet ondt händer er,
och föra eder till min gård och hålla eder i ära som
om I vore en riktig adelsfru. Inte skall I behöva dölja
er som I gör nu, då I blott smyger er ut på gatan
med slöja för ansiktet och när skymningen faller. Till
häst skall I rida vid min sida genom vackra
skogar och jaga hjort och hind. Stolt skall I sitta vid
ändan ,av mitt bord, kredensa bägaren och tråda
dansen i mina vänners och fränders krets.»
Dyveke lyckades slita lös ena armen och slog
honom rakt i ansiktet.
Då släppte han henne och stod en stund och
stirrade på henne. Hans ögon voro fuktiga och lyste av
begär och raseri. Han ville säga något, men orden
stockade sig i halsen. Så rusade han på henne.
»Sköka!» väste han fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
