Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en annan kvinna, men när han såg, att alla tankar
därpå voro förgäves, gav han honom amuletten. Så
blev det dans i skogen. Alla ungdomarna gingo till
källan för att dricka. Far passade på att ställa sig
midt emot den plats, där mor var. Just som hon böjde
sig över källan, doppade han amuletten i den, och när
hon hade druckit och såg upp, såg hon i fars ögon
och inte i dens, som hon hittills haft kär. Och hon
gick med honom till dansen och lät den andre stå,
och var sedan ständigt hos honom. Och älskade honom
troget intill döden.»
»Sannerligen måtte inte amuletten ha en sällsam
kraft», sade drottningen sakta. »Tala om det en gång
till, Rolandine.»
Och kammarfröken måste berätta omigen, som hon
gjort många gånger förut, tills hennes härskarinna slöt
ögonen och insomnade trött.
Men konungen var hos Dyveke i Sigbrits gård.
Han låg framför henne med huvudet i hennes knä,
och hon strök honom över håret. Men denna gång
kunde hon inte få de onda tankarna att fara.
»Mina händer ha förlorat sin makt», sade hon
sorgmodigt. »Min käre herres panna är mörk som
när han kom, och inte en enda gång har han sett på
sin lilla duva.»
Konungen såg upp och såg länge på henne. Så
reste han sig och gick med hårda steg fram och
tillbaka i rummet.
»Hur mår drottningen?» frågade Dyveke-
»Hon är sjuk», svarade konungen. »Kan du säga
mig, Dyveke, min lilla duva, varför det arma barnet
skulle draga hit? Lycklig hade hon eljest dansat vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
