Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja träffa, efter de för visso tro, ,att när hon är borta,
så är det slut med Sigbrit Willums.»
»Ser man på, sade Sigbrit. »Du växer, min lille
systerson, och kråmar dig redan, som om du vore en
stor statsman. Akta du dina egna fingrar, innan du
tänker på mina. Märker jag, att du har något för dig,
så kostar det mig endast ett ord till konungen, för att
du skall dingla i galgen bredvid Hans Faaborg. Hans
nåde har ingen synnerlig stor tilltro till dig och
tycker inte om ditt vackra ansikte och dina fina kläder.»
Didrik Slaghök tittade belåtet på sin vackra dräkt
och tycktes inte bli det minsta orolig över Sigbrits
ord.
»Godt ord igen, moster», sade han. »I skall inte ta
vid er så hårdt. Vi båda höra ihop. Ta de den ena,
så kommer nog den andre efter.»
»Däri tar du fullkomligt fel», svarade Sigbrit
fyndigt. »Du kommer att göra bekantskap med bödeln
långt före mig. Lägg dessa mina ord på minnet. Jag
har aldrig tyckt om, att någon kikar i mina kort, och om
jag visste, att min huva kände till mina hemligheter,
så kastade jag den genast på elden.»
Med dessa ord satte hon käppen hårdt i golvet,
och Didrik gick. Men amuletten förvarade hon i sitt
skåp och talade varken med konungen eller någon
annan om den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
