Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Sigbrits sorg.
Konung Kristian hade inte fått en enda av de
250,000 rhenska gulden, som utgjorde drottningens
hemgift.
Gång på gång hade han skrivit till kejsaren och till
regentinnan och till sin svåger Karl, som nu var
konung av Spanien. De hade skrivit tillbaka med många
ursäkter, att tiderna voro onda och att det var dem
alldeles omöjligt att betala. Då hade konungen skickat
ned ett särskildt sändebud, som skulle förhålla det
burgundiska hovet, att han inte kunde vänta längre,
då han rustade sig till krig för att återvinna sitt ena
arvrike, Sverige. Han lät sändebudet säga, att han fann
det mycket illa av drottningens släktingar att
uppehålla honom så med tomma löften. Sändebudet kom
tillbaka och hade nya löften med sig, men ingenting
mer.
Ingen härmade detta mera än Sigbrit, som nu ledde
rikets hela finansväsen och visste bättre än någon
hur svårt det satt åt. Om hon hade fått råda, så hade
konungen uppgivit Sverige och hållit sig till
Danmark och Norge och utvecklat dessa rikens alla
hjälpkällor i fred.
»Vad freden bygger upp, river kriget ned», sade
hon. »Om också eders nåde uppbjuder hela sin makt
och vinner Sveriges krona, så lyckas detta endast
efter en blodig kamp, och då äro alla rikena utarmade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0305.html
