Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.
Döden.
Drottningen skickade bud efter Sigbrit, och hon
kom förklädd genom en lönndörr.
»Sigbrit Willums», sade drottningen. »Min herre,
konungen, har bedt mig rådfråga eder, medan han var
borta, då det gällde rikets gagn. I får förlåta mig,
att jag inte kommer till eder, men det skulle ge
anledning till onödigt prat bland folket, och kanhända
förorsaka eder mera ledsamheter än mig.»
»Eders nåde tar säkert fel i denna sak», sade
Sigbrit. »Folk häpnar och baktalar först dem, som
handla stort. Men de böja sig alltid för dem till slut.»
De sutto en stund och pratade, och Sigbrit
undrade i sitt stilla sinne, varför drottningen hade kallat
henne dit. Hon tyckte inte, att den sak, de talade om,
var av så stor vikt, att den kunde göra ett sådant
steg förklarligt.
Drottningen såg på henne vad hon tänkte, och
avbröt samtalet. Hon lutade sig tillbaka i stolen,
suckade och såg ned.
»Moder Sigbrit», sade hon slutligen. »I är så
klok och vet allt. Jag vill heller inte dölja för eder,
varför jag skickade bud efter eder. Jag vill så
gärna se eder dotter, som har min käre herres kärlek.»
Det hade Sigbrit icke väntat, och visste inte strax,
vad hon skulle svara på det. Drottningen trodde, att
hon betänkte sig och såg mildt på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0322.html
