Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stund efteråt var hon hos Dyveke i hennes
kammare.
Hon berättade för henne om sitt besök hos
drottningen, och att hennes nåde önskade se henne.
»O, nej, nej», sade Dyveke. »Jag skulle för visso
blygas, om jag stode inför den fromma drottningens
åsyn. Jag har ju inte gjort henne annat än ondt, om
jag också inte velat det. Och hon kan inte
annat än hata mig, som har hennes herres kärlek.»
»Jag avböjde det också», sade Sigbrit. »Men illa
är det och illa blir det. Om drottningen också är
aldrig så god och from, så står dig hennes släkt efter
livet, och de ha på sin sida alla de höga herrarna
här i rikena, som äro missnöjda med att jag har
konungens öra. Vänta litet, så skall du få se »
Hon gick in i sin kammare och hämtade amuletten,
som hennes folk hade tagit från Maximilian de Binds.
Dyveke tog det lilla krucifixet i handen och såg
oförstående på det.
»Akta dig», sade Sigbrit. »Den lilla tingesten
innehåller utan tvivel ett starkt gift, som är bestämt för
dig eller mig. Drottningens burgundiske
kammartjänare har medfört det från Bruxelles. Hade jag icke
låtit uppspåra och utplundra honom, så hade du nu
kanske legat vit och kall.»
Dyveke släppte förskräckt krucifixet.
»Slikt skulle drottningen aldrig göra», sade hon.
»Här är inte tal om drottningen, utan om hennes
fränder och vänner», sade Sigbrit. »Vart jag ser,
möter jag deras anslag, och jag är rädd för, att den dag
kommer, då de triumfera över oss. Om du nu vore en
förståndig kvinna och inte bara en kuttrande duva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
