Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så kunde jag rådgöra med dig, och vi kunde enas om
att förebygga deras planer.»
»Jag hör, vad I säger, moder», sade Dyveke. »Men
I får inte blanda mig in i edra statssaker. Därom vet
jag ingenting och vill inte tala med min käre herre
om det. Hans min är alltid mörk, när han kommer
från eder. Det tillkommer mig att göra honom glad
igen och ingenting annat.»
Sigbrit drog föraktfullt på munnen.
»Ja, sådan är du», sade hon. »en ringa hjälp för
mig i min vånda, fast jag lärt upp dig väl och tålt
mycket ondt för din skull, innan du träffade konungen.
Om du vore lika klok som du är vacker, så skulle
du besinna, att den dag kan komma, när hans nåde är
död. Då skola de stena dig och bränna mig på bål.»
»Om konungen dör, få de göra med mig vad de
vilja», sade Dyveke.
Sigbrit teg. I detsamma kom ett bud från Torben
Oxe med en korg vackra körsbär. Dyveke
klappade i händerna av glädje och tog korgen.
»Ack, herr Torben, kom ihåg det», sade hon. »Han
lovade mig körsbär i går, men jag trodde säkert, att
han hade glömt det.»
»Ja, Torben är en hövisk herre och han har dig
mycket kär», sade Sigbrit.
Dyveke såg förskräckt på henne.
»Låt oss inte tala om det, moder», sade hon. »När
jag tänker på det, ser jag för mig den arme skrivarens
kropp dingla i galgen. Vaken eller i drömmen ser
jag den hemska synen och förebrår mig den del, jag
haft i hans död.»
»Hans Faaborg var en usel förrädare, som tiofaldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
