Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjänade den död han fick», sade Sigbrit. »Han var
förrädare mot alla och därför föllo alla över honom.
Men Torben Oxe är en präktig herre. Om han nu
anhöll om din hand och konungen gav dig fri, vad
skulle du då svara?»
Dyveke stirrade mållös på henne.
»Vad säger I, moder?» sade hon.
»Det hörde du nog, lilla Dyveke», svarade
Sigbrit. »Om också du inte vill se, att konungens
kärlek svalnat, så kunna vi andra se det. Han har dig icke
mera så kär som förr, och sällsynt skulle det vara, om
han hade det. Så länge har han varit dig trogen, att det
är ganska oförklarligt för den, söm känner männen.
Och det är inte märkvärdigt, att folk tyder det som
trolldom.»
»Har konungen mig icke mera kär?» sade Dyveke.
Hon stod och stirrade på modern med uppspärrade
ögon och öppen mun.
»Som du ser», sade Sigbrit. »Det kunde
sannerligen inte hända dig något bättre, än att du flyttade in
på herr Torbens gård som hans lagvigda hustru. Då
skulle allt elakt prat och skvaller tystas. Jag skall nog
sörja för, att min dotterman stege i konungens gunst
och förökade sina ägodelar. Härom dagen skaffade
jag honom Lindholms slott och län i Skåne.»
»Har konungen mig icke mera kär?» upprepade
Dyveke.
»Jag vet inte, om du kan bevara hans kärlek ett
halvt år eller ett eller två år till», sade Sigbrit. »Det
är heller inte så stor skillnad. Om du tror, att jag är
glad åt att veta, att min dotter är hans nådes frilla, så
tar Hu storligen fel. Kom väl ihåg, att det inte, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
