Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godt, men aldrig gjort något nidingsdåd av det slag
som nu krävdes av honom.
»Guds död», sade konung Kristian och drog
svärdet.
Då föll Dionysius på knä och låg där och skalv.
»Jag vet det inte, eders nåde», sade han. »Det är
möjligt, att det varit gift på körsbäret och att det
förflyktigats eller avgnidits med korgen. Jag kan inte
finna något tydligt spår, men jag kan heller inte
förneka det.»
»Jag behöver inte fler bevis», sade konungen.
Han gick hastigt tillhaka till slottet. Sigbrit
Willums gick till sitt hem, utan att han sade henne farväl.
Hela natten gick han fram och tillbaka i rummet.
Morgonen därpå kallade han in Torben Oxe i
försalen. Närvarande utom honom voro Mogens Gjöe
och många andra herrar. Hans nåde satt i sin
karmstol och lekte med ett krucifix, som hängde i en kedja
om halsen. Han log och talade vänligt vid de
närvarande. Men de, som kände honom väl, sågo, att
bakom leendet och vänligheten lurade en lågande vrede.
»Nå, Torben», sade h!an och såg på
slottsbefälhavaren, »minns I Hans Faaborg, som I lät döma och
hänga i galgen?»
»För visso gör jag det, eders nåde», svarade Torben
Oxe. »Honom skedde endast rättvisa. Dessutom
dömde jag honom på eders nådes uttryckliga befallning.»
»Det gjorde I», sade konungen. »Dock skulle jag
i denna stund önska honom som vittne igen för att ur
hans mun få höra de märkliga ting, han berättade
om Dyveke, som nu är död. Han sade mig, att I bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
