Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gick mot dörren. Kirstine knöt händerna och
såg med elaka ögon efter honom. Han vände sig om
och uppfångade hennes blick, stannade ett ögonblick
med rynkad panna och sprang sedan fram och föll på
knä framför henne, där hon satt.
»Kirsten, Kirsten», sade han, »varför är du ond på
din husbonde? Har jag inte tagit dig redligt i famn
och varit dig trogen... har jag inte visat dig den
aktning och ära, jag kunnat? Ack, Kirsten, nu
kommer det tunga tider för oss alla. Om du vänder din
håg ifrån mig och jag inte har frid hos dig som jag
hade förr, då är olyckans bägare fylld för mig,
Kirstine, har du mig inte längre kär?»
Hon lade armen kring hans hals och drog honom till
sig.
»Varför frågar I så, eders nåde?» sade hon. »Jag
har eder lika kär nu som när I bad mig stiga upp i
eder stigbygel och kysste min mun på borggården.»
»Då är allt bra», sade han och sprang upp. »Gud
signe dig för din kärlek. Och låt oss båda akta på, att
ingenting kommer emellan oss.»
Dagen därpå skickade Kirstine Munk Peder med
hälsning till Ellen Marsvin på Dalum, att hon det
fortaste hon kunde skulle skicka Sofie Elisabeth,
Valdemar Kristian och Eleonora Kirstine till konungens
systerdotter i Holland, som var gift med ståthållaren
i Friesland greve Ernst Casimir. Om inte deras
kläder voro i ordning, så skulle de resa i alla fall, så kunde
man skicka det behövliga efter dem. Hon skulle låta
hovmästaren och den tyska frun ledsaga dem tillika
med ett passande antal tärnor och svenner. De utgifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
