Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som behövdes för resan, skulle hans nåde genast
ersätta henne. Men hon skulle låta barnen resa genast,
innan kriget försvårade resan.
Ellen Marsvin visste, att denna resa länge varit på
tal och gjorde som Kirstine bad henne. Barnen hade
redan lämnat riket, när konungen fick reda på det
genom ett brev från fru Ellen.
Ursinnig rusade han till Kirstine, kastade brevet
till henne och stod hotande framför henne, medan hon
läste det.
»Vad har du vågat?» sade han.
»Jag visste inte, att det var eders nåde så mycket
emot», sade hon lugnt. »Och I kan väl veta, att jag
gjorde det uteslutande för barnens skull.»
»Jag känner inte dina tankar», sade konungen.
»Men jag vet, att du far med lögn.»
Han lyfte sin hand för att slå henne, men lät den
falla igen, när hon ryckte till och vek undan.
»Akta dig, Kirsten», sade han.
Den kvällen drack han ännu mera med sina män
än han brukade göra.
Till att börja med var han tyst, men allteftersom
kvällen led, glömde han det som plågade honom. När
han hade fått sig ett bastant rus, gick han som vanligt
till fru Kirstens kammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
