Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XV
verkligt upplevat liv, att man ständigt måste se hans
diktning mot bakgrunden av hans öde för att få fram
de rätta proportionerna. Hans skrifter äro i ännu
högre grad mänskliga dokument än litterära arbeten.
De äro ett oavlåtligt uttryck för personlighetens
kraftspänning i den kamp för tillvaron, som på religiöst
språk kallats Jakobs kamp med Gud och där det
främst gäller att hålla sin andliga existens vid makt.
Här är en fattig man, väl förtrogen med alla
försakelser och umbäranden, som söker i inre mening göra
sig fri från fattigdomens förbannelse och alla de
inskränkningar, varmed den kringgärdar och förkväver
det personliga livets växt och utveckling. Här är en
man, född och uppfostrad med livsgåtan i det färdiga
svarets form, i socialt avseende hänvisad till
socialismen, i religiöst avseende hänvisad till pietismens
lagiska förkunnelse om synd och nåd, som icke nöjer
sig med de givna svaren, utan sätter in allt på att med
egna erfarenheter och behov som ledtråd slå sig fram
till en ståndpunkt. Det är sin egen utvecklingshistoria
Dan Andersson skildrar, då han låter David Ramm
säga:
Jag har varit hos läsarna. Jag älskade dem sannerligen inte.
Jag kände avsmak för deras enkla sånger om blodet, såren och
nåden. Men de där människorna äro de enda som dock intressera
sig för det vi kalla själen. Alltså kom jag till dem, men de förstå
sig inte på mitt fall, det vill säga en oomvänd som inte kan tro
på himlen. Jag var hos prästerna, men vi ska inte tala om dem.
Somliga jaga harar, somliga supa och somliga äro skenheliga,
ingen av dem tänker på själen. Därtill äro de högfärdiga över
sitt stånd — särskilt prostar och deras döttrar. Sedan försökte
jag socialisterna, jag träffade bara materialister, såna där som
se kulturhinder i mässor och böner och förundra sig över att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
