Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVI
rnedeltidsmålarna valde religiösa motiv, och svärma för
grekernas konst, som de tro är världslig bara för det de inte
känner tillnamnen på alla deras gudar i brons och marmor. Jag var
hos nykterhetsfolket, som hade förbudet till religion, som levde
för förbudet och dog för förbudet. Jag var över allt och jag
vart hemlös.
Dan Anderssons hela produktion är en historia
om den sökande hemlösheten, som vill ha ett svar av
en Gud, som döljer sig i moln, och en frid som
övergår allt förstånd. Även hos vetenskapen har han
varit. Men han ropar som David Ramm till sin vän
filosofen: "Ut du akademiska gamla apa! Det är
inte kunskap jag söker, utan frid". Det är detta som
gör Dan Anderssons författarskap till ett personligt
och mänskligt drama, inför vilket de rent litterära
måtten ofta bli oanvändbara. Men då och då tar
sig denna dramatiska personlighetsbild uttryck, som
stå sig gott även för en exklusivt litterär kritik. Den
skildring, som Dan Andersson i boken om De tre
hemlösa givit av de kriser ett barn och en yngling
måst genomgå, som växt upp i en miljö, där det
materiella alternativet heter svält eller arbete och
det andliga himmel eller helvete, hör icke blott till
det sannaste och djupaste vår fattiga
bekännelselitteratur äger, utan också till det i litterärt avseende
starkaste. Den kan endast jämföras med den
skildring, som givits oss av Tjänstekvinnans son.
Frånser man den rent litterära jämförelsens mått, måste
jag för min del bekänna, att den yngre av de båda
självplågarna i mina ögon är i besittning av det
fruktansvärdare och större allvaret. Det kan inte
hjälpas, att Strindberg liksom Rousseau ibland koket-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
