Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII
de sköna ordens skull, men för den mänskliga
spänning och intensitet som förestavat dem.
En av Dan Anderssons intimaste vänner, den som
kanske stod honom allra närmast, yttrade i brev till
mig för någon tid sedan bland annat följande: "Dans
produktion kanske inte ter sig så anmärkningsvärd
för mången, som ser den i och för sig. Men sätter
man den i direkt sammanhang med författaren och
ser på hans livs historia, visa dessa böcker, hur stark
människoanden är, de äro ett glänsande trots allt,
de visa att hos människan över kampen för tillvaron
finnes ett kampen att första och att detta är det
första och viktigaste". Det var detta som
litteraturkritiken kring Dan Anderssons författarskap aldrig
rätt fattade, därför att den i detta fall varken kände
eller anade den egendomliga korrespondensen mellan
hans liv och diktning.
II.
Kort efter Dan Anderssons död skrev hans
ålderstigne fader på den i det föregående omnämnde
vännens begäran några minnesord och data över den
döde, vilka ställts till mitt förfogande. Då jag första
gången läste denna krönika på fattiga tre skrivark,
slog det mig, hur enkel, kysk och vis den sanna
vetskapen är och hur få ord det behövs för att
hugfästa minnet av det, som i sig självt varit
betydelsefullt. Så ristade forntidens flärdlösa fäder runor
i sten över dödsmärkta och fallna söner. Och på
minnesbladet i de gamla familjebiblarna har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
