Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXII
sitt sökande efter förebilder och passande sällskap
pådyvlade honom, blygs man nästan för den litterära
synförmågans otillräcklighet. Bibeln följde honom
från barnsben. Indiernas visdom, tolkad i
Bagha-vadgita, medeltidens mystik, predikad av mäster
Eckart, renässansens frodiga och bisarra
mänsklighetsförkunnelse i doktor Rabelais’ mun, den moderna
människans problem, ställt av Dostojevskij, allt tog
för honom en levande personlig gestalt. De
grundläggande filosoferna hade han haft beröring med,
låt vara i andra hand, Kants distinktioner och
Schopenhauers pessimism ha satt ett djupt märke i hans
liv och diktning. Och den europeiska
1800-talsdikt-ningen kände han i sina huvuddrag. Han hyste en
djup beundran för Balsacs mänskliga bredd,
Flau-berts konstnärliga samvete och Kiplings
osentimentala manlighet. Det enda han aldrig rätt fattade var
klassicismen, varken i antik eller gallisk form eller
i Goethes, Schillers och Tegnérs nyhummanistiska.
All harmonisk idealitet, all ädel köld och lätt ironi
stötte honom bort. Han ville ha livet blodigt, mustigt
och djupt. Harmonien höll honom på avstånd som en
död kyla. Han älskade det förtärande allvaret och
den groteska humorn. Naturligtvis var hans läsning
planlös, de bekantskaper han gjorde ofta tillfälliga
och hans smak och omdöme utsatta för misstag och
inkonsekvenser. Det är autodidaktens oundgängliga
lott. Men det han smälte, omsatte han på ett
intensivt och personligt sätt. Och luckorna i hans bildning
och förståelse blottade hans personlighet. Han var
girig på allt, som kunde öppna en utväg och skänka
näring åt fantasien, men någon litterär allslukare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
