Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - På väg till storskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
bort halmbosset från sin luggiga dräkt. Han hade
stött till oss andra och börjat dela vårt bröd och våra
vedermödor dagen förut, men var redan bliven "barn
i huset", åt vår mat och snusade vårt snus som om
han känt oss sen barndomen. En värdig
landsvägstyp av den sort som man aldrig misstager sig på,
uppträdde han med en viss nonchalans, bar
uppvridna mustascher och ett nedåt ansiktet kammat
hår, saknade väst och trots kölden med endast en
mycket tunn och mycket smutsig skjorta som skydd
åt det breda bröstet.
— Mårs, mårs, grabbar! hälsade han glåmigt då
han såg oss börja vakna. Ni kan slaf a tess ni får
kaffe på sängen, jag går ut och beställer. Eller också
kan ni ligga där ni ligger — dom väntar nog med
frukosten nere i matsalen. Jag får be om
permission att gå ut och spy opp ströorna jag svälj t i natt,
jag drömde att jag var en ko i kungens stall.
Med detta hälsningstal försvann han, sedan han
först visat oss sin färdighet att slå voit baklänges
över logbalken.
Mats, kolaren från norra finnmarken, stirrade med
nyvakna ögon i stum förvåning omkring sig och kröp
med en svälj d svordom upp ur ströet.
— Det var fan vad det var kallt! En kunde tro en
vore i december. Den där — han gjorde en gest
utåt dörren där Nisse försvunnit — tycks vara av
sten och järn, fryser inte fast han går nästan naken.
Utifrån ljöd en munter melodi; det var Nisse som
lät sin färdighet som visselkonstnär komma till
heders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
