Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - På väg till storskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
— En halv mil kvar till Varghyttan! Undrar just
vad klockan är ?
— Sex! skrek Nisses gälla röst utifrån. Det
känner jag på temperaturen. Kom ut får ni se en som
vart oppe innan fan fått hättan på!
Halvt motvilligt stego vi ut i den frostiga
höstmorgonen ; vi sågo intet utom Nisse, som fattat posto
nere på vägen med knytnävarna nerkörda i
byxfickorna, den sovande bondbyn ovanför med sina
röda stugor, och den långa landsvägen som gick i
rak linje en halv kilometer.
— Vad var det du talade om, Nisse? frågade jag
en smula nyfiket. Till svar tog han med en sömnig
rörelse högra handen ur fickan och pekade utåt
vägen. Vi tittade och kunde urskilja något svart och
människoliknande, krälande fram längst borta i
dimman i riktning mot oss.
— Det där är inte en haj, profeterade Nisse
överlägset, han ser ut som en gammal kolare.
Figuren borta i dimman kom närmare och vann i
tydlighet; den liknade mest ett stort klädbylte med
ben under. Då det kom närmare kunde vi urskilja
ett ansikte, ett mycket gammalt och mycket fårat
ansikte, till hälften gömt under en urblekt
skärmmössa. Vänstra handen höll en grov käpp till stöd,
och den högra kramade med ett hårt och benigt
grepp om remmen, som uppbar en trasig nattsäck.
Den gamle mannen stannade mitt framför oss, satte
ned sin börda och lät höra en trött hälsning.
Jag kände gubben, en av de äldsta arbetarna vid
Varghyttans bruk, nu säkert sina sjuttiofem år
gammal.
6 — Ban Andersson l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
