Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Mats berättar om underliga människor och underliga ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
stek av sin egen häst den gången. När han kom ut
och såg hur det var fatt lomade han i väg fortast
möjligt och bråkade inte ett dugg, för då hade han
fått stryk på köpet. Dorn var vilda på den tiden.
Mats hade så småningom krånglat sig bort från
sitt ämne, gastar och spöken; nu plirade han illmarigt
på mig och på den tynande elden växelvis. Men jag
ämnade inte ge tappt.
— Har du sett någonting riktigt hemskt någon
gång, Mats? frågade jag med en viss energi.
— Hemskt? Å, jag vet inte det, precis. Men jag
såg ett liktåg en gång . . . länge sen.
— Det har du aldrig talat om.
— Nehej! För dom tror inte på att det finns
nånting nu för tiden. Dom påstår att en är galen och
full när en ser sånt där, men nog var jag nykter.
— Berätta!
Och Mats berättar medan blåsten spelar
sorgevisor i skogen, och alla de lätta molnen driva norrut
för den förliga vinden.
— Det var mellan Hundberget och Stormyren,
det var en decembernatt så klar att en kunde läsa
vad stil en ville i månskenet. Då drömde jag, eller
också drömde jag inte, det är det jag inte vet, aldrig
får veta... att koj dörren öppnades och en lång,
mager präst kom in till mig och stannade framför
hetan och höll sin svart mässbok med guldkorset
i handen. "Det ringer", sade han, "det ringer, det
är tid att gå." Men jag svarade ingenting och då
sade han igen: "Det ringer, nu går tåget över
Klintmyren och du är inte med." Jag tror jag vaknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
