Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Mats berättar om underliga människor och underliga ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
då, i alla fall steg jag upp och gick ut och lyssnade
och hörde klockor som klämtade. Kojan stod i
kanten av ett fall, och hundra famnar bort syntes kanten
av furuskogen. Över hela slätten låg snön jämn och
så där blåvit, som han är i vinternätternas månsken,
han gnistrade, och allting var så märkvärdigt blått,
blåare än det brukar vara. Och jag såg ett konstigt
följe, en svart massa av folk komma dragande över
snön borta vid Klintmyren, en stor, svart massa. Jag
kunde rakt inte förstå varifrån dom kommit eller
hur dorn sluppit över bäcken vid Kalla Källorna som
aldrig fryser. Men när dorn kom närmare såg jag
att det var ett liktåg, prästen gick före och sex man
bar kistan. Det var en stor hop folk som gick efter,
så det var nog en fin begravning, det var silver på
kistan men inga kransar. Jag stod stilla som en död
man och rörde inte en hand eller fot, och rakt in i
Söderskogen vid Kalkstupet där gick tåget in, och
det var som om något stort och svart med väldiga
vingar flugit lågt över slätten. Det snuddade alldeles
förbi mig, och det hade ett jämrande läte. Men
klockorna hörde jag inte mer. Dagen efter letade
jag i snön men fann inte ett spår.
— Det var väl ett varsel. Hände det någonting
efteråt?
— Ett dygn därefter var den allra förfärligaste
snöstorm som rasat i mannaminne. Det lur alltid
oväder efter sånt där.
Han lade mera ved på elden och såg grubblande
ut mellan tallarnas stammar, ut i den stumma nattens
snöiga töcken.
— Tror du att de döda leva ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
