Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Spökhistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
bara fick upp dörren på glänt. Det var precis som
om nån hade stått innanför och hållit mot av alla
krafter. Men jag gav heller inte efter utan hängde i
och drog som tusan . . . Och bäst det var släppte den
fan efter så häftigt att jag for baklänges och trillade
om i en vattenpöl, och upp kom jag igen, och in gick
jag i stugan, men du kan ge dig den på, att inte
var det nån inne, inte.
Jon sitter med det ena benet i kors över det andra
och röker, liksom jag, sin sura Nåstobak med det
största lugn i världen. Vi befinna oss i en gammal
snickarstuga på Mårdbergets södra sluttning, en
tillfällig bostad, vilken jag använder under den tid jag
vilar mig från milarbetet. Jon bor i en kolkoja i
närheten, och söker upp mig för att slå ihjäl den
ledsamma tiden mellan arbetsstunderna, nu då
milorna äro tillkolade och sålunda ej så skötsamma.
— Och därinne — jag gick in och drog igen
dörren efter mig, för det var mitt på ljusa dagen — där
satte jag mig på en stol, som stod i ett hörn, och
hörde hur det ramlade borta i ett stort skåp. Jaså,
tänkte jag, det är på det viset, för i det skåpet hade
Mårt-Pelle, min farfar, brukat förvara sina trolltyg,
för han kunde trolla han, och nu finns det inte en
käft som kan. Men bäst det var flög skåpdörren upp
med ett rakt förbannat brakande, och det var som
om åskan gått, för det blixtrade och skrällde så att
fönsterrutorna skakade; och sen såg jag. . .
— Nu ljuger du, Jon! Jag tog pipan ur munnen
och såg stadigt på honom. Du ljuger så att du blir
osalig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
