Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Spökhistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
— Ljuger jag? Nej, så ta mig — ja, jag gick
ut, förstås, men dagen efter gick jag dit igen. Du
kan inte tro hur det såg ut då, stolar och bord upp
och nervända, och när jag kom i dörren — det var
ingen som drog emot då — så kom där en benknota
flygande tvärs över rummet och slog mig i skallen,
och när jag såg efter var det ett folkben . . .
— Hur kunde du veta att det var ett folkben ?
— Jo, jag är liksom lite djur läkare också ibland,
när inte sjukdomen är för svår. Jag botade en ko
åt. . .
— Nå, du var inne i stugan? Vad hände sedan?
— Jo, och så fanns det riktiga folkben där, en
hel tandgård till och med, för Mårt-Pelle hämtade
sånt från körgårn att trolla med. Fick man tandvärk
så var det bara att bita i ett ruttet lik, så gick det
över på en gång, och jag gick bort till skåpet och
plockade ihop alla benbitar och skärvor av
dödskallar, och så var det jord från gravarna i en tom
smörask, och det tog jag med, och jag stoppade
alltihop i en säck och bar det till körgårn och grävde
ner det.
— Jag tror du är i gungan, Jon, var har du fått
brännvin ifrån?
Han drog upp en literbutelj. — Vill du ha en
fillijamare?
Jag skakade på huvudet. Jon drack själv i stället
och hans stora ögon började brinna med en sällsam
glans.
— En gån g, det var nittifyra — det hör till hans
egenheter att alltid angiva bestämda årtal — så vart
en gammal käring dö uppe i Flenberget, Brus-Lena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
