Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Spökhistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
hette hon, och hon var väl bortåt sjutti år, och en
cirka sex månader efteråt mötte jag henne på
skräddarns mossåker. "Goddag, mor Lena", sa jag, "jaså,
ni orkar gå uppe än och knalla", sa jag. "Ja, en får
lov å knalla på fast en är dö", sa hon, och då först
kom jag ihåg att käringaset var dö. "Har ni ingen
ro i graven, efter ni går uppe och skrotar?" sa jag.
"Ro", sa hon, "ro, ro å ro ända in åt hälsicke", sa
hon, "hur ska jag få ro, som vart liggande mitt
emellan Skånk-Sara å Skräddar-Abraham ?" "Hur
så", sa jag, "är dom inte tysta?"
— Men då grina käringen åt mäj och sa, att det
skulle nog bli min tur också en gång, och sen gick
hon sin väg.
— Såg du vart hon gick ?
— Ja, nog såg jag, men jag minns — jo, det var
visst något råtthål hon kröp ner i, i alla fall bar
det i väg ned under en stor sten. Skål!
Han lutade sig bakåt med buteljen för munnen och
ställde den sedan med ett ilsket grin på golvet.
— Berätta, Jon!
Han tittade illmarigt på mig och jag såg att han
var färdig med nya äventyr.
— Du har inte hört — nej, det har jag aldrig
berättat. Jo, jag var på väg till Nybroberget, för jag
hade kol att akta där — och på kvällen mötte —
mötte jag en karl i skogen på — på Klackkärret
–-jag tror jag sätter mäj på golvet — en minns
bättre om en sitter — jag får visst ta en dragnagel
— så kommer jag bättre ihåg —
Jag reste mig och tog bort buteljen.
— Du får inte supa mer, Jon, för då kan du inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
