Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Spökhistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
och då var alla tre tolfterna liar slipade, vassa som
rakknivar.
— Och då såg ni ?
— Ett stort nystan som rullade över gården och
ner i brunnen.
Det var hela historien, mer kunde han ej erinra
sig.
— Du har kolat i skogarna i all din dag, Jon,
mycket brännvin har du druckit. Säg, har du aldrig
varit full och bränt upp dina kol någon gång?
Men Jon bara skakade på huvudet. Han kunde
ej erinra sig något sådant tillfälle.
— Men jag ska tala om att en gån g — det var
på — på —
— Ge du tusan i årtalet!
— Det var på nittitvå. Det var den vintern som
dorn sköt vargen uppe i — ja, dom sköt en varg
— kanske det var två vargar? Samma vinter som
jag sköt dom där vargarna, så hade jag milor i
Styggberget. När dom var utrivna — nej, dom var
visst bara halvrivna — den ena var halvriven — så
somnade jag med skallen mitt över där det inte var
tjockare stybbe än att koloset gick upp, och om jag
fått ligga länge hade jag snart varit död — jag tror
att jag var död, men då kom Råhanda och väckte
mig. Söta gulle, du får ont i huvu om du ligger där,
sa hon — och då såg jag upp. Hon var grann som
vanligt, men när hon vände sig om såg jag svansen.
"Du är inte folk du, för du har rumpa", sa jag. "Du
är en apa när du har svans", sa jag "vik hädan,
rumpspöke!" Men då vände hon sig om så att jag
fick se ögonen — ögonen, du! Jesus bevara oss i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
