Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
hans, därför fick han sitta på kontoret och plåga
folk fast han varken kunde läsa eller skriva.
— Folk kan läsa i böcker nu, så herrarna kan
inte fuska i motböckerna åt dom. Och så äter dorn
rågbröd och sill. Inte kan det bära sig att ha
bruksrörelse om folk ska äta sig mätta. Förr i världen
var det bara inspektorn som åt sig stinn.
— Om någon slet ont så var det jag! ropade
Mjölnar-Pelle. Jag fick inte mat på åtta dar — sen
fick jag en kappe potatis och när den var slut gick
jag ut i skogen och skar halsen av mig. Undrar hur
det är med kvarnen nu?
Fram och åter gingo deras ömsom dova, ömsom
gälla röster, medan elden brann och midnatten stod
smälkall kring ödemarkerna.
— Jag minns femtiett, började Björn-Pelle
långsamt. Då fanns det furor här, grova, höga. Vi
brukade stjäla nån då och då att spänta stickor av och
sälja i smyg för att få en matbit när hungern var
som värst. En dag — vi var två och bra hungriga
— höll vi på att bli efter i snön. Koj-Jan vart
liggande och förbannade sig på, att han inte skulle gå
ett steg vidare. Jag fick dra honom hem. Känn på
fötterna, sa han, för jag kan inte känna dorn. Då
visste jag hur det var ställt, men jag teg och tog
honom under armarna och släpade iväg. På
bruks-kontoret fick vi ut två jungfrur brännvin — det
skrevs opp på min bok, och det värmde oss bra —
brännvin är den fattiges enda hugsvalelse — det
vet vi bäst. "Varför kan jag inte känna fötterna?"
envisades han. "Det är precis som jag inte hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
