Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
några." Och när vi kom hem och jag släppt in Jan
och när jag såg barnskaran, svarta, lortiga ungar
som krälade på golvet, då kunde jag inte låta bli att
gråta, men då begrep Jan hur det var fatt, och då
sa han så här: det går väl lika bra för dom som för
mej, dorn kan aldrig bli fattigare än far deras har
varit.
En gammal, mycket gammal man reste sig upp
vid min sida. Hans hår var vitt som krita och rösten
skakade.
— Det var jag det, men jag stal inte av skogen
för ro skull, må ni tro, för det var det året jag brände
kolhoparna, och hemma hade dom inte en bit
bark-brö en gång.
— En gång somnade jag! skrek en vass röst längst
bort mot kojdörren. Jag somnade med
havremjöls-säcken under huvudet i min koja. Då hade jag inte
ätit på så länge att när jag kom hem med mjölet
skulle jag vila mig ett tag innan jag åt. Men jag
vaknade inte mer och jag har inte varit hungrig sen
dess.
Han tassade bort över snön och de följde honom
den ene efter den andre. Jag såg dem till sist som
små svarta punkter ute på det månskensvita snöfältet
och till sist såg jag dem icke mer; jag var åter
ensam med elden.
Som en yrvaken ligger jag och drömmer och
stirrar upp mot takkluvorna i kojan; till sist märker
jag att min eld är slut och att kölden smugit sig in.
Jag reser mig upp i sittande ställning och känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
