Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Finnmarksoriginal och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
— Precis! Du kan då förklara allting. Och under
det han sänkte rösten till en viskning fortfor han:
— Det var torsdag i går — vill du veta vad jag
gjorde för att få kolhoparna säkra?
Jag letade en god stund i mitt minne innan jag
kunde påminna mig formeln.
— Du grävde ner — låt mig se — albark och
salt och kvicksilver, men var fick du bockblod ifrån?
— Det gör detsamma. Han visade med
triumferande min en skåra i ena armen. Hittills hade jag
hållit mig allvarsam som graven för att bibehålla
mitt anseende hos Jon, men efter han nu såg så
pass mer än vanligt dum ut när han visade var han
tagit "bockblodet" kunde jag ej styra mig längre.
Jag låg framstupa i stybbet och skrattade fritt och
hejdlöst.
— Du skrattar, din fan! sade han med förtrytelse.
Och ändå har du haft nytta på det där hela natten.
Inte en enda gång har du behövt gå upp och släcka
kol.
— Vem har lärt dig all den där myckna
vetenskapen, Jon? frågade jag när min munterhet lagt
sig en smula.
— Det är många som lärt mig, men mest var det
den tid jag hade svartboken. Sen vart jag rädd, och
en kväll tog jag den med mig bort till
Rikkika-mossen och grävde ner den under en tuva, och när
jag kom hem låg den på bordet, lika förbaskat.
Då stack jag den i spiseln och brände upp den —
och när det var bara askan kvar kände jag efter i
fickan — där var den! Var det inte en skropp satans
bok?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
