Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Snön smälter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
och provar med ett kraftigt ryck om skaftet sitter
säkert.
— Hon har varit med mycke, den där, säger han
försiktigt, du får allt skaffa en ny till nästa vinter.
— Kanske det — men hon är ju inte så tung att
bära med sig ändå.
— Lönar knappt mödan — bara skrot.
Så sitta vi tysta en stund och läsa varandras tankar.
Till sist börjar jag plocka ihop mina saker och göra
mig i ordning. Ville ser noga på.
— En kunne behöva en hink — har du två härute ?
Dom är nog besvärliga för dig att frakta så långt.
Han har således kommit hit för att ärva hela mitt
lösörebo. Efter jag finner honom vara en smart man
låter jag honom hållas.
— Om du kommer hit på trakten nästa år så kunne
det göra detsamma om du hade grejorna kvar här
— det du inte kan bära, menar jag. Skulle följa
med och bära åt dig, men, som sagt, min väg ligger
inte åt det hållet.
Under tysta funderingar har jag rafsat hop mina
saker. Vattenhinken och kaffepannan stå kvar. Ville
säger sant — de bli besvärliga för mig att frakta.
När han ser att jag är belastad tillräckligt och att
jag förmodligen blir tvungen att lämna pannan och
hinken låtsar han bli ledsen och hittar på orimliga
förslag hur jag skall bära det. När intet sätt står
mig åter, visslar han en sorgmodig melodi och synar
på nytt pannan med triumferande min.
— Du får ärva det här då, hinken är visst trasig
i botten, så du får inte söla när du bär upp vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
