Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Snön smälter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
men pannan är ju rätt bra, Har du några pengar,
Ville, så kan du ge mig några ören för skräpet ?
— Inte lösa, inte, dom är på banken, men du kan
få kniven. Vad får jag emellan? Han låter i det
samma sin mässingsbeslagna kniv med slida blänka
i eldskenet. — Vad hans bankmedel beträffar, har
jag mina tvivel, men tar hans förklaring för god.
— Du får ha kniven kvar, den behöver du. Det
andra lämnar jag här. Slit det med hälsa!
— Stor tack! Du är en jäkla bussig kropp, du!
Han står på planen framför kojan och sparkar med
skotån i det sotiga vattnet.
— Här har du tändstickor — och här är resten
av kaffet, det får du också ta.
— Det blir då rakt åt h—e för mycke! Villes
svarta ögon spela jublande under luggen. — Hans
stövlar äro lappade och kläderna se beckiga och illa
medfarna ut. — Så, du ger dig av nu? frågar han
med ett försök att se ledsen ut.
Jag har redan kunten på ryggen och kopparflaskan
i vänstra handen. Den högra räcker jag åt Ville till
avsked.
När jag kommer ut till kanten av fallet stannar
jag och vänder mig om för att se om Ville gått in.
Nej, han står i dörren med huvudet innanför,
försjunken i djupt betraktande av sitt nya hem. Länge
står han så, och jag står kvar och ser på honom. En
hemlig saknad griper mig då jag ser den blå röken
ringla sig upp från skorstenen, och jag kan ej värja
mig för en känsla av längtan tillbaka till dessa
murkna stockar och denna granrisbädd.
Men det anstår icke en man att drömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
