Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Björn-Larssons bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Men säg mig i alla fall: Hur hänger det ihop med
den här historien?
Och den mjuka rösten började tala. Ur en ström
av tårar och snyftningar kom hela historien fram,
med små uppehåll då och då, liksom sökte hon efter
passande ord. När hon slutat frågade Larsson:
— Sade han att ni skulle gifta er, jag menar den
där timmerhuggaren?
— Jag tror inte han talade något om den saken,
svarade Magda litet osäkert.
— Tänkte du aldrig att han menade så?
Han fick inte svar på en lång stund. — Jag tror
inte att jag tänkte något om det, svarade hon
slutligen med en suck.
Björn-Larsson frågade ej mer. Det var således
sant vad folk sade om henne, att hon var
"släpp-hänt" då det gällde pojkarna.
— Vet du, vart du skall ta vägen nu ? sporde han
lågmält.
— Nej.
— Du får komma hem till mig, sade han om en
stund. Vill du det?
Hon svarade inte strax, och Larsson beslöt skingra
hennes funderingar. — Men så fort du blir frisk får
du ge dig av igen, vart du vill.
Magda drog en lättnadens suck. Den här ville då
inte gifta sig med henne, åtminstone. — Men du är
ju ensam? undrade hon.
— Saken kan ordnas. Vill du eller vill du inte?
— Då vill jag. Ska vi gå genast?
— Stanna kvar till dagningen, och gå sedan över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
