Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Björn-Larssons bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Högberget, det är genaste vägen. Jag går hem i
förväg. God natt!
Han kröp ut genom dörren med geväret i handen
och försvann i den stjärnglimtande natten.
Det fanns två rum, men han begagnade blott det
ena, det yttre, under de korta tider han var hemma.
Nu tände han en lampa och gick till det inre, ställde
den ifrån sig på en låda och såg sig omkring.
Rummet var fullproppat med gamla jakt- och fiskredskap,
och nu fick han börja knoga. Först och främst skulle
allt detta skräp ut, och sedan fick väl golvet sopas,
årens damm låg i jämna drivor därpå. Ja, det kanske
var bara galenskap alltsammans, tänkte han, man
har likväl sagt A och får alltså bekväma sig att
säga B.
Medan morgonväkten skred fram arbetade han
träget vid skenet av den osande lampan. Han
plockade och rotade bland allt detta gamla dammiga och
rostiga, som gömde på tusen minnen sedan gångna
dagar av jaktäventyr och faror. Gamla saxar och
giller, fisknät, trasiga ryssjor och revar, allt släpade
han ut och ordnade det i det yttre rummet. Till sist
var det inre rummet tomt, endast en säng och två
stolar funnos där och dem lät han stå. I det blygråa
morgontöcknet gick han ut igen med bössan över
axeln. Sängkläder skulle lånas och mat skaffas . . .
Sent på eftermiddagen samma dag låg Magda i
sängen i det iordningställda rummet, och Tors Sara,
traktens nödhjälpskvinna höll vakt. Ett ljus brann
på en av de tomma stolarna och en tallvedsbrasa
sprakade i den rostiga järnugnen och spred osande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
