Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Björn-Larssons bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Han kände ingen hunger och icke heller kölden,
som smög sig kring hans kropp med ett förlamande
famntag. Medan elden sprakade låg han och tänkte
på gamla minnen.
Emellanåt rörde han på sig för att maka ihop
bränderna. Bara elden brunnit ut skulle han gå hem,
nu behövde han sannerligen vila. Till sist sjönk han
ihop och sov helt stilla med korslagda armar
framför de tindrande glöden.
Någon gång körde en vindstöt ned genom
bergpasset och virvlade upp den lätta askan kring den
sovande mannen, men till sist fanns inga glöd mer
och askan låg strödd över snön och över
björnjägarens svarta kropp. Och skyn mulnade och snön
började falla, och när natten lidit fram, fanns icke mer
någon svart cirkel i snön eller någon svart kropp,
allt var gömt under täcket av gnistrande vitt och
rent, och intet ljud störde tystnaden, så fridfull var
vildmarkens ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
