Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - "Din broders blod..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
skulle ett råmärke sättas och en gammal gränstvist
uppgöras. Så var överenskommet.
Lågo tänkte att om han gick ut en halv timme
tidigare kunde ju ingen veta därom; för resten kunde
han ju gå mycket sakta, och om han vann jord på
den andres bekostnad så var det Lagos rätt, ty först
hade han kommit till skogen.
Han tröttnade att vänta; det ljusa bältet i
skjutgluggen kröp fram mot sex-strecket med mindre tart
än en snigel. För övrigt kunde det hända att
Björndöd också gick ut för tidigt, ty var och en är sig
själv närmast.
Lågo gick och när han kom ut till den stora
granskogen vid Kersna stannade han och lyssnade med
örat mot marken. Hans tränade hörsel förnam intet
ljud, och han började gå allt fortare. Till sist sprang
han. Här var ypperlig jord till svedjeland, varje
minut han vann var dyrbar. Som ett lodjur löpte han
med kutad rygg fram under grennen och såg de
svarta träden skymta förbi. Han stannade när han
hunnit en sumpmark, det lönade inte att springa mer.
Resten kunde Björndöd gärna få ha. Sakta fortsatte
han över kärret och mötte Björndöd i en glänta
mellan höga granar. De mätte varandra med hårda
ögon och Björndöd talade först.
— Du är tidigt ute och ser varm ut, började han
med brinnande hat i rösten.
— Du ämnade dig visst fram lika tidigt, ser jag,
svarade Lågo med en menande blick på Björndöds
lätta näverskor.
— Menar du att vi sätta röset här ? frågade Lågo
14 — Dan Andersson I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
