Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - "Din broders blod..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
litet nu for tiden. Hans skörd hade blivit klen, och
frosten härjade hans illa avdikade land, motgången
hade jagat honom som ett djur. Men seg och envis
var Björndöd och klagade aldrig.
Lågo borde göra Björndöd till dräng, ty han var
en stark man. Han borde bli Lagos åkergrävare och
slav, så slapp Lågo att hata honom mera.
En störtvåg sköljde in över männens knän och
över kornsäckarna. Lågo slutade upp att grubbla och
föreslog att ro i land vid Grill, en stenig holme ett
stycke fram, och där vänta på mera medgörlig vind.
Björndöd samtyckte och de strävade dit och drogo i
land, just som fullmånen gick upp och kastade gult
ljus över den svart- och grönglänsande Grill fjärden.
Männen tände en eld i lä bakom en klippa på
holmen och lågo där utan att se på varandra, tills
Lågo äntligen bröt tystnaden.
— Det har gått illa för dig alla åren. Du får bli
hos mig vid nybygget om du vill, föreslog han med
tillgjort vänlig röst. Du kan ju se om ditt där hemma
ändå — eller hur?
Det glimtade till i Björndöds ögon, men Lågo såg
det inte. Björndöd tänkte på kvinnan, som väntade
borta vid fädernegården vid Saima. Hon hade väntat
länge nog, nu, och Björndöd hade också väntat sig
nästan sjuk i ensamheten.
— Kanhända det, var allt vad han svarade. Du
vill ha dräng nu, tillade han om en stund. Han
vände sig allt mer bort och hans ansikte mörknade.
Strax därpå gick han upp och gick några famnar
bort från elden. En grav var grävd här för länge
sedan, ämnad åt något sjukt djurs kropp. Den hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
