Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - "Din broders blod..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
vågiga åsar gingo de var sin väg och buro hat i
hjärtat.
När Björndöd kommit hem föll han på knä mot
solnedgången och svor att hämnas. Om han trodde
på de gamla eller de nya gudarna nu, visste han ej;
han fick ingen hjälp av någon av dem. Bittert är
det när främlingar trampa ens rätt under skosulorna.
Och solen gick ned över bägges vrede.
2.
En häftig västanstorm hade stuckit upp över
Järnsjön och vågorna dansade vreda mellan öarna. I
väster brann solnedgången gul och röd bakom trasiga
moln.
Lågo och Björndöd rodde en ny tjärad eka upp i
vinden mot sjöarna på väg till Kersnas nyröjsel.
I fem år hade de bott nära varandra och hatat med
blommande hett hat, och det var en besynnerlig
tillställning av slumpen att de nu befunno sig i samma
eka, strävande mot samma mål. Två säckar korn
till utsäde låg på botten av ekan, ty det var vår och
i såningsanden, och nu var ej tid att bråka, Kersnas
träskiga land låg ännu en halv mil bort, stormen
ökade och skymningen kom blygrå över de
skummande vågorna.
Björndöd var en stark man vid årån och en bra
roddkamrat. Lågo tänkte underliga tankar medan
hans kropp svettades i stormen. Han tänkte att
Björndöd höll på att bli en mycket fattig man, han
hängav sig åt jakt alltmera, och det yrket gav så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
