Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Själasörjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
hon örat mot Kar is bröst för att höra om hjärtat
slog, och då talade Kari.
— Jag vill icke dö, ropade hon hetsigt. Hon
famlade med händerna i luften och stirrade
meningslöst omkring sig. Om jag dör kommer jag till
helvetet !
Då föll mor ned på knä och bad om nåd för sin
synd och för Karis. Nåden, den stora oförtjänta,
skulle utplåna deras syndiga förflutna.
Men Kari själv var för sjuk att kunna tro. Hon
sparkade säckmadrassen i vild förtvivlan och slog
omkring sig med sina röda, svullna händer, och när
mor såg det, fattades hon själv av tvivel på den store
gudens barmhärtighet. Kanske var den nådatid förbi
som den stränge domaren tillmätt åt Mats Emmas
dotter? Och villkoret för stor nåd var, att den som
felat själv skulle tro, men Kari trodde bara på sorg
och dyster svart död. Detta var dock höjden av allt
livets elände!
— Gud, du är orättvis! skrek hon vilt. Grymma
lagar har du stiftat, ingen är rättfärdig inför dig!
Och under våldsamt strömmande tårar kastade hon
sig ned och famnade sin döende dotter.
Kari hade plötsligt blivit så lugn som aldrig förr,
och låg stilla med vita och sammanknäppta händer.
Mor förstod att hennes liv gått. Men mor vred sig i
kval, ty Kari hade ju icke trott på sina synders
förlåtelse.
Dagen efter gick hon till prästen för att få tröst.
Hon fick sitta ned och berätta, och när hon slutat
rådde en djup tystnad i det låga ämbetsrummet. Till
sist fattade hon mod och framställde sin hjärtefråga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
