Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Karigos underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIGOS UNDERVERK
H än över ödsliga skogar, sanka kärr och gula
myrar syntes Ramnåsen som en kolsvart jättefisks
rygg när solljuset brann kvällningstrött bakom. En
ensam stenig stig ledde dit, med ruttna kavelbroar
i kärren och hala, slippriga stänger över dysvarta,
ormande bäckar.
På åsens nordsida bodde Karigo, trollmannen, som
fjärrskådade i vatten och brännvin, såg syner och
troll, talade med de döda, traktens skräck och
medicinman och den eviga förargelseklippan för allt
civiliserat folk.
På vägen dit vandrade Olle en höstkväll. Han bar
en blås vart, sliten kavajkostym, norrbottenspjäxor
och sjömanströja, hatten litet avsiktligt på sned och
händerna djupt nere i rockfickorna, var slätrakad
och blek som alltid. Han såg inte upp för
vatten-pölarna, utan steg ner gång på gång, fick gula
träskstänk på byxorna, och skorna, som för längesedan
voro genomblöta, glappade och tjafsade vid vartenda
steg. Han bar ett paket omlindat med tidningspapper
under ena armen och såg mycket drömmande ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
