Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Midnatt vid varma källorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIDNATT VID VARMA KÄLLORNA
"En gång blir källan en åker, där
säden böljar för vinden —
ting, som man offrat vid midnatt
skola skrapa mot plöj arens plog."
H an stannade hänförd vid kanten av Varma
Källorna och såg drömmande ut över myren. Så här
såg majnatten ut, när den skymde över trolldomens
och andarnas äng, och hela dalen mellan Kerasso
och Vaimula ångade som en jättegryta, och den milda
luften smekte huden som ett ljumt bad!
Han satte sig på ett klipputsprång med benen
dinglande nedför stupet. Under hans fötter
skimrade de tre heliga källorna, där trolldom förövats i
hundratals år, och dit ingen gick för nöjes skull.
Det var här Karigo "kastat ut" och besvurit de gula
kärrens andar om regn, och förbi här hade han i
tre år gått "årsgång". Detta var en helig och mystisk
och tilldragande plats, och här rökte Olle sin pipa
och lät benen svänga rytmiskt som pendlar mot den
mossbelupna bergväggen.
Så småningom började han känna sig underlig till
mods. Högt bakom honom, nästan mot himlen, låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
