Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Sällskapsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
skolrådet dit och tittade, och då kastades alla
bänkarna om i skolsalen. Så att alla de höga fäderna på
en gång fick se, att något galet var på färde, och så
kom saken in i tidningen och fem turister reste dit och
en av dem sov inne i skolsalen en natt, och på
morgonen hade han ett svart märke på halsen. Det var
som inbränt och ville inte gå ur–-
— Jag tror, sade Domquist med något nervös
värdighet, att ni, min unge man, behagat servera oss
en historia, varav det mesta försiggått i er fantasi.
— Än sen då? utbröt Olle förtrytsamt, duger
kanske inte min fantasi åt er?
Det blev plötsligt mycket tyst, och Olle kände,
hur något oväder drog ihop sig ur hörnen och steg
ut i rummet. Här var det väl bäst att komma med
åskvädret på en gång.
— Jag ska bara be att få sluta min
historia –-
— Men det låter, som om ni själv trodde på
spöken.
— Ja, svarade Olle i det han reste sig upp och
såg på Domquist, jag tror på dumhetens och
skenhelighetens och populärvetenskapens stora spöke. Jag
tror på ert förnufts lilla enögda gud, som skrapat ut
all verklig hjärna ur er huvudskål och ersatt den med
st järnkunskap, som handlar om baciller. Men jag
tror att det finns hopp för er, om ni i enfald lyssnar
till vist folk, när de tala.
— Vad behagas ? Är ni en vis man ?
— Tja, jag är ju inte fullkomlig–-
— Nej, det ska Gud veta, inföll en vårdslös röst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
