Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Nej, man kom ingen vart med Gud, inte. Trodde
man på honom, så brydde han sig inte om det heller.
Man skulle tro på syndernas förlåtelse också. Och
över allt gick den helige Ande kring och snappade
upp allt man tänkte. Och en vacker dag hade man
tänkt den stora synden, och då flydde Anden och
kom icke mer igen. Då var det slut, då var man
evigt förtappad!
"Det är förfärligt att falla i den levande gudens
händer
Detta är alltså vad bibeln har att säja om sin gud,
tänkte David, när han läst det. Han var ryslig att
komma ut för, Herren Gud, och att hålla sej undan
gick inte, för han var över allt, såg allting och hörde
allting.
— Han sände sin son i världen för att vi inte
skulle falla i faderns händer. Och Kristus sade, den
som ser mig, han ser Fadren — nej, detta måste jag
tala med far om, han måste förklara det. Fadern
och Sonen äro samma person, men den enes blod
räddar för den andres vrede!
Och han frågade far — som satt på sitt stora
skräddarbord och hostade och såg klen ut — så
försiktigt han kunde om saken.
— Bibeln är till för att enfaldigt tro på, svarade
far med bekymrad min. Men det fordras Guds nåd
att ej taga anstöt. Det vill säja, bibeln är så, att den
är given det mänskliga förnuftet till en stötesten och
en förargelseklippa.
— Vill Gud att den skall vara så?
— Ja, visst.
David gick, ty han visste allt han behövde veta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
