Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
fattiga människor slitit, bakom ryggen, och bröstet
mot rymden, som ljusnar. Ja ha, du Astrid, du vet
inte du, hur jag älskade, och visste du, skulle du
inte begripa det. Jag läste ditt sista brev inne hos
Herbert, som dog i lungsot sedan. Det är bra, det
är ingen som hör mäj, jag kan gott tala om, att
det blev svart för ögonen, att jag stupade kull
framför Herberts säng. Han tog brevet och läste, och
sen fick han ett hostanfall, och när det var över, satt
jag med huvudet i handen och stönade. Då sa
Herbert : Slå näven i bordet och svär, gosse, för så
mycket är hon inte värd som det där. Jag vet det, sa
jag, men — jag tror det är över nu. Tack skall du
ha, gosse!
Han stod nu klädd och färdig vid fönstret med
byltet på ryggen.
— Det är synd om far och mor, mumlade han,
i det han svingade sig ned genom den öppna
gluggen. Han tog ett väldigt hopp, och kom fyrfota ned
på marken. Orrarna hade börjat spela ute på myren,
det låg en rå, ruskig dimma över dalarna.
När han kom ut genom grinden stannade han och
tittade på stugan, han lämnat.
— Det är ingenting att göra åt det, sade han
sakta. Stannar jag hemma ligger jag dem till last,
och reser jag, blir det sorg för det.
Nej, man skall slita navelsträngen!
Och så försvann han i dunklet i de morgonvåta
skogarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
