Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Men då hade David kommit ut och stod i
dörren och såg på honom, och sä tog han en stol och
satte sig nära intill brodern,
— Du sjunger, sade han för att säga något.
— Jag sjunger om dött folk — döda människor.
Kan du psalmen?
David nickade, envist stirrande in i fönstrets
svartblanka glas, där han såg två förvridna spegelbilder
av dem bägge.
— Får du stor lön snart — stor lön?
Men David ville inte svara på den saken
sanningsenligt utan svarade att han gick för halv lön.
Då slutade Johan Adolf upp att flina, nickade
våldsamt på huvudet och började bläddra i psalmboken.
— Kansk du får halv lön jämt — jag får aldrig
någon lön jag — aldrig lön. Och han vred sitt bleka
ansikte till ett rått grin och stirrade i den smutsiga
boken med isärdragna läppar, så att de gula
tänderna glimmade.
David såg bort och tänkte:
Såclan skall han alltid förbli tills jorden suger i
sig hans stackars ben.
Men när alla gått till sängs och det var midnatt
och David sov på golvet i ena hörnet av köket
och brodern i det andra, drömde han, att han
sna-vat över en stol och fallit och låg mitt på det hala
cementgolvet i en krog i Hull och inte förmådde
resa sig. Han tyckte sig död full och att någon ville
trampa honom på bröstet. Någon kom in, klädd i
blänkande vitt, och han hörde ett fruktansvärt tjut,
så att han vaknade, satte sig upp yrvaken och stirra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
